Kakelugns- och skorstensmäster

i Riddarhyttan

Följ med på en uppsättning av en 1700:tals kakelugn , väldigt orginell i sin karaktär.

Här ser vi hur man först har provat ut en träfot som tillhörde ugnen, sedan byggde vi upp en stödfot som bestod av ett mindre skift som var beläget en bit innanför träfoten, så till slut var träfoten och det inre skiftet  på samma höjd. Problem med träfot är att vissa sättningar kan ske med tiden och då vill man avlasta fotsimsen så mycket som möjligt på det inre stadiga underlaget. Sedan fortsatte vi naturligtvis uppåt. Vi gömde en tilluftskanal  under träfoten, så kakelugnen har tilluft när den ska eldas.

Nu har vi satt ett par skift, eldstadskanalen är på plats, sedan har vi svickat ugnen  så långt vi kan, den nedre vändningen av sidokanalenrna är satt, kom ihåg att stress kan få en att glömma hugga den undre kanten så rökgaserna lätt kan smita förbi. Skulle man glömma detta så kan det bli turbulens som stör eldningen. Vi kan nämna att många nytillverkade kakelugnar där man har en olivinstomme, så har tillverkaren inte tänkt på detta, det får uppsättaren ordna om han har huvudet på skaft. Som ni ser så har ugnen en hylla vilket tar plats, då behöver man bygga upp stöd för den, hur man går till väga varierar, men min mästers råd går fortfarande igen, tänk sedan att det som kommer ovanpå hylla också tar utrymme från ugnens areal, i detta fall en nisch.

Nu provar vi nischen som består av tre delar, efter vi är nöjda så börjar vi med sidorna, sakta växer allt uppåt, samtidigt så gör vi mantel färdig. Hur tror ni kakelugnen fungerar om man murar innanmätet med kanaler i förband med kakelskalet? Stora komplikationer, för när ugnen blir varm så reser sig skiften även också innanmätet, följden kan bli när ugnen svalnar och återgår till urläge att visa tegel kan låsa sig och pressa på kakelskiftet, och då uppträder fenomenet att kakel börjar gå ur sitt läge. En annan sak som bör undvikas är klamring, har man inte den kunskap som behövs för att sätta en ugn oklamrad så bör man funderara endera att lära sig det eller lämna över till dom som kan det. Klamring tillfogar våra kakelugnar mest skador, mer än hanterandet när det handlar om försäljning, upp och nedtagning. Man satte ju ugnarna utan klamror från början , så varför kan inte vi, och vi bevarar dem för eftervärlden.

Här kan vi se vändningen i främre kammaren strax  under spjällbotten. Denna ugn hade ingen sotlucka upptill, och vi ville inte göra något hål i kaklet ovan nischen. Efter en diskussion med ägaren och sotaren så kom vi överens att vi gömmer den strax bakom översimsen, vi hade c:a 18-19 cm till taket, så sotaren kunde komma in och få loss sotluckan och sota kanalen fram till spjället. Det blev inte mycket utrymme i kakelugnen när väl nischen satt på plats, så lite trolleri skedde runt nischen så den övre kammaren kan svälja röken och skicka den neråt. Vi provade att färga sidoväggen med krita och en hemlig tillsats, så att vi skulle få samma färg som kaklet. Tydligen hade denna ugn tidigare stått i en nisch så man döljde sidorna som bestod av tegel. Nu kunde inte vi det, utan valde att låta dem vara synliga. Nu skulle kakelugnen torka, så att sidoväggran var helt torra innan vi målade dem med krita. Hur blev då slutresultatet kanske ni undrar?

Vi tar väl en titt då !

Vi kan inte berätta om allt i detalj , men hoppas något av detta var intressant.