Det
stora problemet är när oxiden ätit sig fast och bildar gropar som ofta
är svarta fläckar. Bli inte förvånad att man kan få putsa i många
timmar innan man börjar se goda resultat, ibland så kan man nöta bort
den yttre legeringen så kopparen blir synlig. Då har man ofta använt
något kraftigare material som stålull eller svinto med något starkt.
Det vi fackmän ofta använder är hederliga Autosol eller Häxans puts.
Sådant nytt som Bistro som appliceras på en våt lucka begjuten med
vatten tar bara bort ytlig smuts och oxid. Vi brukar använda Autosol
och ta bort det värsta, och sedan så använder vi en pasta som slip och
putsverkstäder brukar. Vad det består av är ett slags vax som har något
polerämne som höjer finishen.
Dessa luckor var bruna av oxid, vi har hitills lagt ned c:a 3 timmar på att putsa dem med Autosol, fortfarande så finns djupa gropar där oxiden bränts in tack vare vatten, förmodligen så har kondens bildats på luckorna och fått oxiden att äta sig in längre än vad som sker under normala förhållanden.
Att börja använda syror som vinsyra, ättiksyra och andra starka ämnen är inte lösningen, utan ett skonsamt polermedel som man arbetar in i platsen där oxiden är stark, jag tycker gamla tandborstar gör ett bra jobb, och speciellt vid gångjärn och nipplar. Det handlar om att lägga på polermedel och gno, sedan torka rent och göra om proceduren ett antal gånger. Kan man använda maskin till detta? Men var försiktig så du inte nöter bort för mycket, allt går med en annan hastighet när man har en maskin. När man går över till stålborstar och stålull så repar man ytan och så är man nere på kopparen, allt detta gäller också nickelluckor. Den är mer ömtålig än mässingen. Gamla luckor som är putsade trots lite skavanker är ändå charmiga och andas gången tid, du kanske kan få dina luckor och detaljer att leva en tid framåt om du putsar dem lite mer regelbundet, om materialet är så skamfilat så kanske det är dags att byta ut lite plåtmaterial, för oss som har egen plåtverkstad så tillverkar vi egna luckset och luckor, för oss är det lätt att ombesörja sådant. Kom ihåg, allt tar sin tid men har sin belöning i slutändan. Tålamod är en dygd.
Dessa luckor var bruna av oxid, vi har hitills lagt ned c:a 3 timmar på att putsa dem med Autosol, fortfarande så finns djupa gropar där oxiden bränts in tack vare vatten, förmodligen så har kondens bildats på luckorna och fått oxiden att äta sig in längre än vad som sker under normala förhållanden.
Att börja använda syror som vinsyra, ättiksyra och andra starka ämnen är inte lösningen, utan ett skonsamt polermedel som man arbetar in i platsen där oxiden är stark, jag tycker gamla tandborstar gör ett bra jobb, och speciellt vid gångjärn och nipplar. Det handlar om att lägga på polermedel och gno, sedan torka rent och göra om proceduren ett antal gånger. Kan man använda maskin till detta? Men var försiktig så du inte nöter bort för mycket, allt går med en annan hastighet när man har en maskin. När man går över till stålborstar och stålull så repar man ytan och så är man nere på kopparen, allt detta gäller också nickelluckor. Den är mer ömtålig än mässingen. Gamla luckor som är putsade trots lite skavanker är ändå charmiga och andas gången tid, du kanske kan få dina luckor och detaljer att leva en tid framåt om du putsar dem lite mer regelbundet, om materialet är så skamfilat så kanske det är dags att byta ut lite plåtmaterial, för oss som har egen plåtverkstad så tillverkar vi egna luckset och luckor, för oss är det lätt att ombesörja sådant. Kom ihåg, allt tar sin tid men har sin belöning i slutändan. Tålamod är en dygd.